Insändare (och yttrande) om att programmet för blå- och grönstruktur måste tas på allvar

Denna insändare har skickats till Mariestads-Tidningen.

Text: Styrelsen

Programmet för blå- och grönstruktur måste tas på allvar!

Under den senaste 10-årsperioden har många grönområden försvunnit. Om man räknar samman ytan av all exploatering i kommunens tätort har lågt räknat ca 345 hektar skogs- eller jordbruksmark försvunnit eller är på väg att försvinna. Som jämförelse kan nämnas att ytan av Gamla stan (mellan Nygatan, Hamnen och Tidan) omfattar ca 24 ha.

Under de närmaste decennierna planeras ytterligare utbyggnad av industriområden utmed E20; sammanräknat ca 390 ha. Till detta kommer bostadsområden motsvarande ”tre Sjölyckor”, ca 180 ha.

Detta betyder att från 2010 till 2040 kommer minst 915 ha jord- och skogsmark ha försvunnit.

2020 omfattade tätorten 1200 ha (Wikipedia).

Programmet för blå- och grönstruktur med kommentarer från Naturskyddsföreningen:

– 3-30-300-metoden att säkra tillgången på träd: denna intention har efterföljts dåligt; ett exempel är den 10 ha stora bokskogen vid Metsä Tissue som avverkats helt i onödan. Hur ska bostäderna på Grangärdet kompenseras? Kriterier för grönområdens kvalitéer bör utarbetas.

– Skadelindringshierarkin med kompensationsåtgärder: Volvos flytt av groddjur är ett bra exempel, dock gäller det att långsiktigt säkra biotopen och vattentillgången. I Vetenskapsradion På Djupet, den 9 maj 2023, refereras det till flytten av salamandrar i Mariestad. De intervjuade biologerna säger att när det finns så stora naturvärden som i Korstorp, med ytnära grundvatten och lämpliga biotoper så ska man undvika exploatering. Dessa områden blir alltmer sällsynta och måste bevaras. MNF anser att kommunen måste göra en ordentlig biotopkartering över hela kommunen, med kompetent personal. Vid övriga exploateringar i kommunen har det inte genomförts några skydds-eller kompensationsåtgärder. Uppsättandet av fladdermusholkar vid Metsä blir verkningslöst när träden/ biotopen har försvunnit.

– Trädplan: En framtagning av trädplan kan visa på vikten av att behålla befintliga träd i större omfattning än hitintills. Detta bör också sättas i sammanhang med kostnader för nyplantering av träd. Även återplantering av ex. ekar på Ekudden och/eller träd och buskar som gynnar pollinatörer behöver inkluderas.

– Skötselplaner är mycket viktiga, de måste tas fram av kompetent personal. Tills nu har röjningsarbeten bedrivits urskiljningslöst. Kommunekolog, stadsträdgårdsmästare mm är helt avgörande för att säkra långsiktig kompetens och förvaltning av kommunens blå- och grönytor. Här behövs utbildningsinsatser för såväl personal som politiker.

– Kartläggning av viktiga grönområden för hantering av dagvatten och skyfall. Det är avgörande att man tar höjd för minst 100-årsregn (och inte bara 20-årsregn, som i detaljplaneneförslaget för Korstorp). Kommunen måste också införliva och uppdatera forskningsresultat i det blå-gröna programmet som tex pilotstudien av UNESCO:s Biosfärsområde Vänerskärgården med Kinnekulle, där särskilt betydelsen av skogar och grönområden i tätorter framhålls.

Mariestads naturskyddsförening saknar i programmet:

– Programmet för blå- och grönstruktur måste tydligare visa spridningskorridorer. Både inom tätorten och på landsbygden måste grönstråken föras vidare. Det måste sparas natur också vid E20 så att det kan bli ett blå-grönt utbyte mellan stad och land.

– Utvärderingsinstrument. Med tanke på den mängd skogs- och jordbruksmark som gått/kommer gå förlorad i Mariestad finns all anledning att mäta koldioxidutsläpp kontra kolsänkor i kommunen. Kommunen måste säkerställa i sin planering att de globala målen i Agenda 2030 och Sveriges 16 miljömål uppnås och utarbeta kontrollmetoder för detta.

– Kommunen behöver inventera lämplig kompensationsmark och förbereda för insatser. Med tanke på den areal som redan bebyggts eller planerats för exploatering måste återstående naturmark behållas orörd eller förstärkas.

– Mariestads exploatering av stora industri- och bostadsområden skapar barriäreffekter. Hur ska människor och djur kunna röra sig i det framtida Mariestad där stora inhägnade industrier och områden förhindrar framkomligheten. Den lilla smala remsan mot sjön i Katthavsviken är markerad som mycket viktigt område, genom att bebygga resten av tomten uppstår en barriär som kraftigt reducerar kvalitén av strandpromenaden. Istället borde hela området mellan Strandvägen och Vänern anläggas som ett grönområde som gagnar de nya planerade bostäderna längre upp i Katthavet och naturligtvis resten av staden. Vi behöver inga barriärer mot sjön. Vi behöver kompensation för de 915 hektar mark som exploateras!

 


 

Yttrande inskickat 14/5 med snarlik text. Insändaren publicerades av MT 22/5 under Debatt.

 

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.